Okej så jag vet att jag igår skrev att jag vill börja plugga igen och att jag även sa att det inte blir så denna terminen men nu har planerna ändrats. Jag bestämde mig hastigt och lustigt för att skriva upp mig på en franskakurs samt en sångutbildning på folkuniversitetet. Ser framemot det jättemycket! Ska bli kul att plugga litegran vid sidan av jobbet och speciellt att få lära sig ett nytt språk!! Även sången ska bli jättekul, om ni inte visste det ännu så är att sjunga verkligen något jag tycker är jättekul och det ska bli spännande att få en chans att utvecklas och jobba mer på det.

 

Så nu blir det plötsligt en väldigt fylld termin med dubbla distanskurser, fulltidsjobb på Sony samt två kurser på folkuniversitetet. Känner jag mig stressad? Svaret är nej. Det ska bli kul. Det är väldigt olika saker alltihop och jag tror verkligen inte jg kommer ha några problem att få ihop det. Är rätt bra på att planera min tid och vara effektiv så det ska säkert gå alldelles utmärkt! 

Denna veckan har det varit skolstartsvecka runt om i landet och har några i min närhet som har både påbörjat eller fortsatt sina studier. Själv jobbar jag fortfarande fulltid på Sony och kommer göra det året ut vilket jag trivs jättebra med men det är ju lätt att känna sig lite avundsjuk på alla som är tillbaka i skolbänken igen.
Jag saknar att plugga, skriva saker och lära sig saker är verkligen något jag gillar. Själva studentlivet kan jag i övrigt stå över men just själva lärandet och känslan av kontroll när man sitter och planerar allt hade jag inte tackat nej till.. 

Jag har faktiskt två distanskurser som jag är anmäld till denna terminen, men de börjar inte förens senare i höst. Hoppas verkligen det blir intressant. 

När jag ser alla som påbörjat sina program och är helt säkra på vad de vill göra är det svårt att inte slås av tanken vad den någonsin ska bli av mitt liv. Har inte något som riktigt lockar att läsa vidare inom och ibland känner jag bara att jag är fruktansvärt dålig på att ta tag i det.
Egentligen vet jag att jag har åstadkommit och gjort en hel del för min ålder, men det känns inte alltid så. Speciellt inte nu i skolstartstider när alla andra påbörjar nästa etapp i sina liv.
Efter att han tänkt på detta ett tag insåg jag att om jag inte känner att jag gör något för mitt egna liv kan jag åtminstone göra något för en annans.
Jag vet att jag har varit väldigt lyckligt lottad under min uppväxt som har fått vara med om både det ena och det andra men tyvärr har ju inte alla världens barn fått möjligheten till den uppväxten...
Därför känner jag att jag vill göra det bästa som jag kan göra för att ge tillbaka och låta andra få en ljusare uppväxt och framtid, lösningen på detta blev att skaffa mig ett fadderbarn i Afrika.
Ser jättemycket fram emot att få följa detta barn och känna att jag kan göra något för honom/henne. Om cirka en vecka kommer jag få mer information om barnet och det ska bli jättespännande.

Hade önskst det var fler i min ålder som gjorde sånt här. Det är en väldigt liten summa per månad som kan hjälpa jättemycket. Dra in en festkväll i månaden och det är insparat, en väldigt liten uppoffring som hjälper mer än man tror. Jag vill inte heller få det att låta som jag räddar världen men jag tycker det är viktigt att göra vad man kan oavsett ålder.. 

Kommer säkert skriva en lång uppdatering såfort jag fått all information om mitt fadderbarn!!