Denna veckan har det varit skolstartsvecka runt om i landet och har några i min närhet som har både påbörjat eller fortsatt sina studier. Själv jobbar jag fortfarande fulltid på Sony och kommer göra det året ut vilket jag trivs jättebra med men det är ju lätt att känna sig lite avundsjuk på alla som är tillbaka i skolbänken igen.
Jag saknar att plugga, skriva saker och lära sig saker är verkligen något jag gillar. Själva studentlivet kan jag i övrigt stå över men just själva lärandet och känslan av kontroll när man sitter och planerar allt hade jag inte tackat nej till.. 

Jag har faktiskt två distanskurser som jag är anmäld till denna terminen, men de börjar inte förens senare i höst. Hoppas verkligen det blir intressant. 

När jag ser alla som påbörjat sina program och är helt säkra på vad de vill göra är det svårt att inte slås av tanken vad den någonsin ska bli av mitt liv. Har inte något som riktigt lockar att läsa vidare inom och ibland känner jag bara att jag är fruktansvärt dålig på att ta tag i det.
Egentligen vet jag att jag har åstadkommit och gjort en hel del för min ålder, men det känns inte alltid så. Speciellt inte nu i skolstartstider när alla andra påbörjar nästa etapp i sina liv.
Efter att han tänkt på detta ett tag insåg jag att om jag inte känner att jag gör något för mitt egna liv kan jag åtminstone göra något för en annans.
Jag vet att jag har varit väldigt lyckligt lottad under min uppväxt som har fått vara med om både det ena och det andra men tyvärr har ju inte alla världens barn fått möjligheten till den uppväxten...
Därför känner jag att jag vill göra det bästa som jag kan göra för att ge tillbaka och låta andra få en ljusare uppväxt och framtid, lösningen på detta blev att skaffa mig ett fadderbarn i Afrika.
Ser jättemycket fram emot att få följa detta barn och känna att jag kan göra något för honom/henne. Om cirka en vecka kommer jag få mer information om barnet och det ska bli jättespännande.

Hade önskst det var fler i min ålder som gjorde sånt här. Det är en väldigt liten summa per månad som kan hjälpa jättemycket. Dra in en festkväll i månaden och det är insparat, en väldigt liten uppoffring som hjälper mer än man tror. Jag vill inte heller få det att låta som jag räddar världen men jag tycker det är viktigt att göra vad man kan oavsett ålder.. 

Kommer säkert skriva en lång uppdatering såfort jag fått all information om mitt fadderbarn!!