Nu kommer äntligen mitt inlägg om gårdagens konsert! Som jag skrev igår åkte jag efter att ha ätit och dumpat mina skolgrejer tillbaka in till Downtown. Kom dit cirka 50 min innan dörrarna öppnade och gick bort till den lilla kön för oss med Pass the Line cards. Det var bara 6 personer i kön men jag fick gå in efter de två första för de såg när jag hämta biljetterna och resonerade som så att jag tekniskt sett var där för 3 timmar sen och skulle va precis efter de. Snällt av de! Inte för det spelade någon roll vi alla var lika långt fram under konserten.

 

Klockan 6 öppnade de dörrarna och de enda som var framför oss var de från All Time Lows officiella fan-club. De fyllde en rad och sen var det vi så det var väldigt nära! Lokalen fylldes upp och när klockan slog 7 kom första bandet, Hit the Lights, in på scen. Har inte lyssnat på de tidigare så kunde inga låtar men de var väl ganska duktiga. Därefter var det dags för the Downtown Fiction. De har jag däremot lyssnat på förrut. Kanske inte ett av banden jag lyssnar på mest men jag har deras musik. Deras set var bra och de fick igång publiken! Cameron Leahy, deras sångare, tar priset för mest grimaser framförallt med ögonen under en spelning någosin!

Till slut var det dags för sista förbandet, the Summer Set, även de ett band jag lyssnar på litegrann. De har en tjej som spelar trummor vilket jag tycker är lite coolt! Även de levererade en bra show och nu hade publiken kommit igång ordentligt eftersom fler kände till dessa! 

 

Till sist kom bandet alla väntat på, All Time Low, in på scenen och det var helt otroligt! Vid det här laget tryckte publiken på riktigt mycket bakifrån. Alla runt mig sa att det var det sjukaste de varit med om och att det inte ens var lika tryckande på Warped Tour! Det startades några Moshpits som jag lyckades undvika (ville ju hålla kvar min plats längst fram i mitten). Jag har alltid skrattat och sagt att det är tramsigt med moshpits och att det var typiskt sånt som händer på konserter med band Axel lyssnade och att det sög. Nu står är man där själv och jag vet att det är fler band jag själv lyssnar på där det absolut händer under konserterna. Det var även ett 15-tal personer som tyckte det var lämpligt att crowd-surfing. Helt galet! Konserten var fantastiskt bra och det var kul att höra lite låtar från deras nya album live blandat med deras gamla! Helt klart ett av mina favoritband om inte mitt absoluta favorit band!!

 

Idag är jag trött och min kropp gör ont men det är värt det! Konserter är verkligen en av mina favoritsaker i livet. Jag gillar egentligen inte när människor är för nära eller trånga utrymmen men på konserter så spelar det ingen roll. Man är helt genomsvettig och man vet inte längre om det är ens eget svett eller grannens men det härliga är att man är där och för några timmar finns det inget som stör en eller tynger ner en. Man bara är! Alla är där för samma sak och man har något gemensamt och glädjen och upprymdheten som fyller rummet är fantastisk! Därför älskar jag konserter! Till och med band som inte har världens bästa musik på sina album kan ha en grym live show för de är så inne i det och får med sig publiken! Det är ett coolt fenomen hur så många människor kan bli till ett bara genom lite musik. Precis som Alex Gaskarth (sångaren i All Time Low) själv sa, något som jag verkligen håller med om, “We don’t offer you any solutions, necessarily, but we definitely offer you a minute to escape.”

Det är så det är, det är därför det blir så viktigt och underbart att gå på deras koserter för kanske var det dagar när det kändes som allt gick fel och deras musik, deras låttexter var det som faktiskt tog dig genom dagen. För det är den kraften musik har.

 

 

 

Cameron Leahy från the Downtown Fiction